Gultpapper

jag vet inte om jag ångrar mig eller om jag bara är otroligt besviken. Jag vet inte om jag är besviken på mig själv för jag tror att han skulle ha ändrat sig eller om jag är besviken på honom, för att han inte har ändrat sig.
Var jag dum som gick tillbaka eller var det bra till en början?  Ingen visste ju vad som skulle hända, det kan ju tillochmed fortarande bli bra. eller? önsketänkande..
det är så många frågor, alla säger att jag inte ska oroa mig, han kommer höra av sig, han är så, lalala. 
Ja okej, men hur länge orkar jag då? Hur länge orkar jag gå runt och hoppas occh vänta ..
Var det här sista gången, ska jag ge upp nu. Aldrig gå tillbaka.

"vad jag bryr om är att se dig gråta
för jag har gråtit
och du ringde aldrig
vad jag bryr mig om nu är att du kallar på mig
även om jag inte kommer tillbaks till dig

vad jag bryr mig om är att se som i slowmotion
när du går sönder inuti
så som jag gjorde det
vad jag bryr mig om nu är att du kallar på mig
även om jag inte kommer tillbaks till dig"