Gultpapper

jag tror att alla har känt sådär någon gång, alla vill bli sedda. Jag tycker det är hemskt att det finns människor som inte alltid har någon brevid sig, att skratta,gråta, falla och ta sig upp igen tillsammans med. Jag kan inte med ord förklara hur glad jag är att ha alla mina vänner men främst annika vid min sida. jag tror inte många förstår att ett så enkelt ord som hej, som inte betyder någonting för tex mig men för någon annan kan det avgöra om den kommer leva vid slutet av dagen eller inte. har iaf min lärare sagt och jag har valt att tro på henne faktiskt. alla behöver någon.

idag har vi bara tagit det lungt, började skolan vid halv nio, kollade på film om utvecklingsstörda man lärde sig ganska mycket faktiskt! sen hade vi matte prov och det gick jätte bra, fick g om inte mer, då vart jag glad. sen efter skolan åkte jag och annika med hem till sandra för att gå ut med sigge sen drog vi till globen, gick runt i affärer samt käkade på donken. sen tunnelbaneluffade vi, och nej dte är inget jag är stolt över men eftersom vi inte hade något att göra bestämde vi oss för att åka till örby gården men den öppnade inte förens vid halv sju och klockan vart då fem så det blev till att åka tvärbana och tunnelbana till alvik och tillbaka.

"shit vad jag jag saknar vissa personer fett"