tunnelbane-mannen
vaknade och var hur trött som helst men tog mig upp, dels pga skolan men mest för elin. kom till skolan, hade bkf. matte fick G på provet ett tal i från VG och ville mörda karin, kom på mitt i lektionen att jag har glömt(!) annikas väska på bussen så jag sandra och elin sprang upp till liljeholmen men ack så var bussen borta, vad trodde jag lixom menmen. efter skolan åkte jag, anniak och elin till farsta. elin hade en liten egen 'jobbintervju' (äntligen har jag lyckats stava till det där sablans ordet!) det gick bra. sen var hon tvungen att åka hem. annika och jag åkte till väster-haninge fick pengar och begav oss sen till medis. det var på väg där ifrån det hemska hände.
det går på 4-5 ungdomar och den ena av dom bor tre portar ifrån mig och jag säger det lite fint till annika som sitter mitt imot mig, det går samtidigt på en man han sätter sig i sätena på andra sidan gången. jag berättar då vad tjejen heter och annika nickar. han kollar väldigt läskigt och tillslut börjar han skrika åt mig, jag vet inte hur jag ska reagera så jag svarar bara väldigt tyst, han hade då trott att vi pratat om honom och han ber mig upprepa vad jag precis sa till annika men tror inte på mig. han ställer sig upp. ingen gör något, han såg ut att vilja slå mig men ingen reagerar, vart är stockholm påväg, det är bara en fråga om tid innan gatuvåld kommer bli accepterat av alla utom polisen. jag vet att jag själv inte reagerar när sånt händer och kanske hade folk runt om kring gjort något om han väl hade slagit men varför vänta så länge. jag har nog aldrig eller iaf inte på länge varit så rädd, han skulle sen av på samma station som oss men vi väntade så länge vi bara kunde med att gå av, han ska tydligen också bara byta tåg, precis som vi. men han ser inte oss, ett tag .. han vänder sig om mot oss, nu är vi helt själva. annika viskar att han kommer slå oss, jag blir bara räddare och räddare. han tar ut hörlurarna och kommer närmare. han börjar skrika på oss igen, han är minsann inte dum berättar han ett antal gånger, han vet saker som händer runt omkring sig, att han den här gången har helt fel bryr han sig inte om. det slutar iaf bra med att han går iväg.
hahahah jag är fan skön på riktigt, jag borde bli värsta författaren eller något. men precis så läskigt som jag nyss skrev var det verkligen. annars har det inte hänt så mycket, träffade mikan i sockenplan, cleas i gullmars sen åkte vi hem :)
